julianas

Igår morse va det dags för örondoktorn med Noel. Jag hade givetvis en stoor klump i magen, då jag allt för ofta har tvingats hålla fast honom hos läkaren. Det gör ont i hela mig att se skräcken i hans ögon.
Nu hade vi verkligen förberett honom och förklart vad som skulle hända. Han sa att det va ok och va inte rädd.
Vi gav oss iväg, jag tog stora plånboken med om det skulle behövas mutas:-) Chrille va hemma med Mejsan för att slippa skrämma upp fler i familjen.
Väl inne hos doktrn, vet jag inte vems unge jag hade med mig.
Han va suuperduktig, gjorde väl det som alla andras ungar skulle göra utan att blinka, men för oss är detta helt fantastiskt!
Han a sig på britsen och doktorn fick lysa och dra lite i öronen. Hon såg att det ena röret satt lite löst och tog fram en jättelång smal tång. In i örat och plockade ut det. Noel ryckte till men sa att det bara kittlade.
Men världens största smile på läpparna lämnade jag Mölndals sjukhus stoltare än alla andra.

                                                                                           

                                                                                                                                                    ÄLSKAR DIG MIN TAPPRE PRINS!